Så blir jag hemma igen.

Kanske inte bästa sätt att meddela sig med omvärlden men det är väl ingen ide att hålla livet hemligt. Jag mår skit av flera anledningar men det känns inte bättre efter ett läkarbesök som resulterar i sjukskrivning och ny medicin mot "humöret"... Två veckor hemma till att börja med och jag känner mig blåst på livet. Kanske är det så att jag behöver lugn, ro, vila och sköna höstpromenader men kommer det räcka? Kommer det stärka mitt inre? Jag hoppas det blir så. Jag är trött på att känna så här utan någon för mig känd särskild anledning mer än att livet är... Jag har så mycket att vara tacksam för, ändå känner jag mig otacksam. 

Men nu ska jag försöka acceptera livet som det är...