Bara under detta års första 13 veckor har det varit 10 behandlingsmöten/kurser för Samuels räkning. 10 tillfällen jag skulle varit borta från jobbet om jag inte varit sjukskriven för närvarande. Även om jag inte är sjukskriven för "skojs skull" förstås så är det ju skönt att slippa tala om för kollegorna att jag ska vara borta si och så... Att sen FK kan ifrågasätta att jag gör allt jag kan/orkar/mäktar med för mina barn är en annan femma... :-( Men jag gör vad jag måste. Mina barn kommer först.
Men det går inte en enda dag som jag på något sätt ångrar eller skulle vilja byta bort mina barn. De är en del av mig och det bästa jag har. Varje dag jag är med barnen lär jag mig något nytt. Det är en häftig känsla.
Så idag var det dags för besök hos dietisten på Nacka Rehab vid Nacka sjukhus. Det var inte samma dietist som vi träffade förra gången, men det var ett bra och fruktsamt möte. Det är nu det gäller att försöka bryta Samuels matvanor, han har medicinerats med Medikinet i snart ett år. Under det första året är det svårast med maten och aptiten. Så kanske kan vi få det att vända för honom bara vi enträget kämpar på med det!!
Att få Samuel att äta frukost är inte det lättaste. I alla fall inte när han är hos mig och det är ju trots allt ett av de viktigare målen mat under dagen... Nu ska vi börja arbeta på att få Samuel att äta frukost, så idag planerade vi hur det ska jobbas in. I dagsläget väcker jag Samuel runt kl 6.20. Han är en morgontrött grabb och det tar lite tid att få upp honom... Jag försöker hitta knepen som fungerar. I regel är han uppe till 6.40 då jag börjar med att bearbeta honom för att ta sin medicin. Det går relativt lätt just nu. MEN att få honom sugen att äta är inte lätt. Frukosten bör han äta innan han får medicinen eftersom den dämpar aptiten... Ja inte är det lätt.
För att Samuel ska kunna komma igång med att få i sig lite frukost så ska jag börja väcka honom runt kl 6.00 ev lite tidigare. Då får han chans att vakna och bli "hungrig". Samuel ska vara med och bestämma frukosten kvällen innan, och vill han ha kokta makaroner med köttbullar så är det precis vad han ska ha, eller om han vill ha en macka, gröt eller yoghurt. Det viktiga är att få honom att börja äta något varje morgon.
För mig blir utmaningen att verkligen göra detta. Jag har som bekant svårt att starta saker och att hitta rutiner som fungerar... Jag skjuter upp men detta får jag inte rucka på. Det är mitt barn det handlar om, han behöver energi för att okra, för att lära sig saker i skolan och för att växa!! Jag har i alltför många år låtit saker bero, inte för att jag är "dum i huvudet" (även om jag trott det), men för att jag varit sjuk i min depression. Trist att barnen blir "lidande" av det bara... Men nu ska jag ta nya tag.
Den andra läxan jag fick var att se till att Samuel får en lugn middagsmiljö, äta i köket, sitta i lugn och ro, äta lite mer än vad han "orkar"... Utmana honom helt enkelt. Sen fixa god efterrätt, t ex gräddglass, turkisk yoghurt etc. Han ska få fetare mat, grädde i såser, smör i pastan etc.
Rutinerna är viktiga, så nu kommer jag fortsätta servera middagen kl 17.30 (ca) och sen låta barnen (båda två behöver äta ordentligt) äta ett kvällsmål runt kl 18.30. Det är särskilt viktigt eftersom jag inte vet vad eller hur mycket Samuel äter under skoldagen. Jag vet att han ofta äter dåligt vid lunchen hemma då han tagit medicinen. Men jag hoppas att maten fungerar i skolan. Ska höra av mig och be dem notera hur Samuel äter, vad och hur mycket etc. Det är möjligt att han behöver "specialkost" och lite mer "fria val" än andra barn. Han är lite svår i maten ibland...
Bara att jobba på alltså! Kämpa, kämpa, kämpa... Bara för dem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar