lördag 15 mars 2014

Insikter

Jag ska skärpa mig! Ja visst, det är väl så lätt som det låter... Jag menar det handlar om mitt liv, mitt mående. Så hur svårt kan det vara... Det blev lite av ett uppvaknande när min fina man var till vårdcentralen och fick resultatet av provtagningen. Högt socker och kolesterol. Vi har som bekant båda två en förkärlek till sötsaker, fikabröd i första hand. Jag även till godis, främst choklad samt min största last, glass! Så Anne, det är bara att skärpa till dig!!!! Du kan!





Ja, vi har tagit tag i det nu. Sedan i onsdags inget fikabröd, inget godis, ingen glass. Inget småätande! Långa promenader de senaste dagarna och målmedvetet nyttigare mat! Jag behöver gå ner säkert 15 kg men ställer målet till fem kg, samma mål som Bosse satte upp med sin läkare. Fem kg, hur svårt ska det vara?? 

Att jag har använt maten, godsakerna, som medicin är en av mina sanningar. Varför är det så lätt att hamna i detta beroende av socker?? Framför allt när man är deprimerad eller orolig? Jo, den snabba belöningen förstås. I stunden ett lyckorus, i längden ett sämre mående. Kroppen far illa, fettet breder ut sig. Självkänslan får sig en extra smäll helt enkelt!

Jag har insett att jag i en av mina djupare svackor under denna depression, när jag manisk promenerade flera timmar om dagen, tränade på gymmet och samtidigt inte kunde äta särskilt mycket gick ner 10 kg på bara några veckor! Kanske inte av rätt anledning men den sommarer, framåt sensommaren 2010 så fann jag mig nöjd över att kunna köpa andra typer av kläder... De satt helt enkelt bättre då.

Nu sitter jag här, tillbaka i den vikten jag då fick bort... kanske t o m lite mer. Kondisen är i princip obefintlig sedan jag helt gav upp träningen. Jag tappade helt enkelt sugen. Nu måste jag ta tillbaka makten över mig själv och hur jag vill må. Det är dags nu.

Idag har vi inte varit ute än, men det är inte ok. Trots stormvindar och en vår som gömt sig idag så måste vi ut. Igår hade vi planerat att åka till Hagsätra för att köpa en cykel till mig. Det har vi lagt på is... bra? Det återstår att se. När min far kommer ner till Stockholm nästa gång till påsk, då ska cykeln inhandlas. Punkt slut!!


Inga kommentarer: